Jag skrev en dikt till min mamma när jag var fem år gammal. Den gick ungefär så här: Mamma du är fin, du är en ängel. Jag klistrade också på ett bokmärke i form av en älva, för att emfasera kan vi anta.

angels
Från mellanstadiet och framåt var det flera som fick för sig att de skulle skriva en bok. Så där satt de, tolv år gamla med pennan pressad mot pappret varje dag. Var de författare? Nu för tiden är de civilingenjörer och ICA-anställda.

Kanske är det något som är gemensamt för de kreativa skråen, att så många sysslar med verksamheten på hobbynivå, att vi känner att vi måste skydda våra titlar och enbart ge dem till de som på något sätt visat sig värdiga. Kanske har vi en och två gånger för ofta berättat att vi skriver och fått som svar ”ja, jag skrev en bok en gång, det var på högstadiet. Trettio sidor var den”. Kanske är det svaret så tröttsamt att vi är beredda att lägga undan vårat egna begär efter titeln, för att inte vem som helst ska få kalla sig det.

Ofta definierar vi yrket efter vad det är man tjänar pengar på, men författarskapet är inte en karriär så mycket som ett kall för de allra flesta. Blir man författare först när man tjänar pengar på sina böcker, så kan man nog räkna ganska fort de som har rätt till titeln. Oftast pratar man istället om att författaren är den som gör hantverket. Som alltså författar texter som blir publicerade.

I en tid av egenutgivning kan man då genast undra, vad räknas som publicerad? Om jag skriver tio samlingsvolymer och ger ut själv, är jag då en författare, även om det jag ger ut bara är kuckelimuck? För visst vill vi helst bara ge denna åtråvärda titel till det som är bra, så att det inte devalveras.

Men jag föreslår ett mellanläge. Vi borde särskilja olika typer av författare istället. Egenutgivna, förlagsutgivna och opublicerade författare. Vi är alla författare och gör samma hantverk. Framförallt skulle det underlätta att prata mer om opublicerade författare, för inte blir du författare när boken väl är i tryck, utan snarare så var du aktiv författare de fem år du slet ditt hår innan dess.

Jag säger äg titeln. Kalla dig författare. Författare är du för att du skriver och inte kan göra annat. Du är det för att du kämpar med hantverker, slåss med språket och utvecklas varje dag. Du må vara opublicerad just nu, frivilligt och lycklig eller desperat och ofrivillig. Men författare, det är du.

Flattr this!