Nu har jag varit och varvat ute i världen igen, och jobbat och skrivit och i största allmänhet gjort saker. Det har varit SM i poetry slam (bra jobbat, Umeå!) och det har varit dåligt väder och förkylningar och allt möjligt. Jag har till och med hunnit vara i tyskland och lärt mig säga ”We sind gar nicht so friedlish das du da sitz um untzen lustish machen versuchen” som är helt inkorrekt tyska för att säga åt mig att sluta driva med mina föräldrar. Jag har också lärt mig säga alla möjliga varianter på Der untzer est in der lufte, balt komme die löwen unt die bären. Vilket inte ens är kul på tyska, men väldigt roligt just därför. Språk är helt enkelt en ständig källa till glädje. Särskilt när man säger väldigt fel. Men balt komme die rättning unt die regler in och man får lära sig hur det ska vara.

Om man nu inte är som jag och hellre kommer ihåg felen och använder dem. Ordvitsar är kanske det bästa sättet att styra upp lite kreativitet på, eller i alla fall ett av de bästa. En av mina deltagare på workshops under SM frågade om man fick bryta sönder och använda ord som man ville, hens exempel var ordet genomsyrad, om man verkligen använder det till vad det är, alltså syra som tar sig igenom något, är det ok? Ja, självklart! Att bryta ner ord och stelnade metaforer kan få publiken att haja till och på sätt och vis plocka bort den fjärde väggen mellan författare och publik.

SM innebar många bra saker, bland annat blev det än mer tydligt att Teampieces bör ses som något separat från resten av tävlingen och också som en separat genre. Det var väldigt mycket högre kvalité i år, och jag hoppas att till nästa år kan man anmäla lag separat från individuella – det bör kunna ge ännu mer utrymme till utveckling.

Innan jag var i tyskland ordnade jag också med poeter åt feministisk festival i Malmö, riktigt kul att få vara inblandad. Kände mig grymt stolt över hur otroligt mycket bra artister vi börjar få nu, så mycket duktiga poeter och så många som börjar bli enormt skickliga på scen. Under de 12 år jag har hållit på har det verkligen mognat fram skickliga människor.

Sist men inte minst hade jag 10 års återträff med min skrivarklass från skurup. Kul att träffa folk igen, och surrealistiskt hur vi omedelbart funkade som grupp. Det var fint att se att folk hade det bra och hade kommit någon vart och att vi alla fortfarande var samma reflekterande människor som då. Men det får förtjäna sin egen bloggpost lite senare.

Nu ska jag istället förbereda för att åka ut till Österlen med Lina, Vilska, Lisa och Lovisa, min kära skrivar-klan, och redigera senaste romanen. Ingen rast och ingen ro, för den som arbetar med det den älskar.

Flattr this!